⊱ (SE) Cirkelarbete

Inom spiritualismen arbetar vi med flera olika slags cirklar. Det finns den öppna- eller mentala cirkeln, som är den vanligaste formen av cirkel. Här kan alla delta, det handlar primärt om att den enskilde deltagaren skall utveckla sig andligt. Därför brukar den också kallas för utvecklingscirkel.

Ordet “mental” kommer sig av att det i den öppna cirkeln är den mentala färdigheten som används. Det vill säga den egna förmågan, exempelvis att kunna höra andarna inne i huvudet. Mediet, som leder den öppna cirkeln, iakttar deltagarna och upptäcker vilka olika färdigheter deltagarna besitter och om någon skall vidare till den andra cirkelformen.

Till den slutna cirkeln kan man bjudas in för att få delta. Det är för att skapa trygghet och undvika att folk kommer och går, som det passar dem.

I healingcirkeln läggs vikten på att utveckla deltagarnas healingegenskaper.

Sen finns räddningscirkeln, här läggs tiden till att hjälpa de andar som blivit “osaliga”, och av en eller annan anledning inte kommit över till den andra sidan. Deltagarna i räddningscirkeln hjälper andarna med att nå ljuset.

Det finns hemcirkeln, där deltagarna- som ordet antyder, träffas privat, i hemmet i stället för i spiritualistkyrkor.

Så är det slutligen den fysiska cirkeln, här läggs all energi på andarna. Det är mycket svårt att bli deltagare i en fysisk cirkel, för att det är andarna som bestämmer vem som skall få vara med. Andarna gör allt för att få de människor som är lämpade för den fysiska cirkeln. Deltagarna skall ha tillräckligt med energi och den nödvändiga kunskapen Det är bland annat här som det kan hända att andarna materialiserar sig.
I den fysiska cirkeln är det fenomenen som uttrycks externt på platsen och därför kan alla, i motsats till den mentala cirkeln, se vad som sker där. De fysiska cirklarna är sällsynta och det finns få av dem i England.